I fredags sa vi hejdå till ena femtedelen av vårt lilla gäng. I lördags skiljdes resten åt. Lite ångest över det hela ändå. Hade kunnat resa med dem i all evighet och bara haft the time of my life resten av livet.
Så. Det första jag gör är att öppna passagerardörren för att hoppa in i bilen. 1-0 livet-linda. Ber till gud att jag ska överleva till färden upp till Sunshine Coast, vilket jag också gör. Inte bilen dock. Den dog precis när jag parkerat på uppfarten till mitt airbnb. Javisst. Så var det med det. Ringde på vägassistans och damen säger artigt att om jag står på ett dåligt ställe längs motorvägen så får jag gärna flytta bilen till en bättre plats. Jag svarar artigt tillbaka att nejdå jag står utanför ett hus och faktum är att jag ville flytta bilen, grejen är bara den att det liksom inte går.
Snubben som kom löste bilens problem, som även kommit att bli mitt, på ca 20 min. Jo. Ena sladden till batteriet hade gått av. Ganska glad att bilen inte valde att dö mitt på motorvägen.
Nog om det.
Jag och Nadja har badat i vattenfall, varit på Glasshouse Lookout, hängt i Noosa och dess nationalpark och myst på stranden. Med andra ord har jag det väldigt bra.
Angående våra sista dagar i Hobart. Såg ut såhär ungefär;
MONA - museum of old and new art.
Mount Wellington. Ungefär samma sikt som när vi försökte vandra i Blue Mountains.
Utflykt till Bruny Island.
Street eats Franko. Matmarknad i Hobart.
Kvällens @ Moololaba beach